Mimmi - Ur ett annat perspektiv..

I onsdags åkte jag, Matilda och Johanna till gve och hämtade en bil.
Var förbi Dollar också! :p Det var nice..
Sen for vi till Alko i finland också. (:
Premiär runda där för mig ;p

Sen på hemvägen hände det som inte får hända..
Det kom en älg utspringande på vägen..
Det var mellan Vittangi och Svappavara..
Det enda som gick att göra var att Veja.
Vilken tur att Matilda är en skicklig körare.
Vi for ca 40 meter efter dikeskanten, ca 3 meter neråt från vägen..
Det tog stopp. När vi "vaknade" till liv så var alla levande, det var en lättande kännsla..
Vi fick gräva oss ut ur Matildas fönster och gå upp på vägen..
Vi alla var rädda, otroligt rädda, men kännde fortfarande ingen smärta..
En kille stannade och vi fick sitta i hans bil och värma oss till bärgaren kom..
Han har en stjärna i himlen nu!
När bergaren kom, tog det över en timme innan han fick upp bilen.
Inte en skråma på bilen, konstigt nog..
Men värken slog till, Joakim och Emil mötte upp oss i Svappa,
dom fick skjuts av Conny dit.
Joakim fick köra bilen till stan.
Till akuten.
Vi alla fick ha nackkrage på akuten. Och jag va i sådan chock så det enda jag kunde göra var att skratta..
Jag fick inte resa på mig, inte matilda och Johanna häller.
Men det gjorde vi ändå..
Jag kommer inte ihåg så mycket från akuten, jag hade så mycket adrenalin i kroppen, så allt är typ svart..
Det var ingen fara med våra nackar i allafall..
Dom frågade om jag hade mått illa, jag sa Nej.
Men det hade jag....
Matilda och johanna sa att dom hade det..
Så det var hjärnskakning..
Hade jag talat sanning hade dom sagt att jag också hade det..
Men jag ljög, för jag ville hem..
Så antagligen var det en hjärnskakning för mig också..
Men vi alla fick åka hem ändå.. Det var skönt..

Igår kom ångesten, man började tänka vad som hade kunnat hända.
Det hade kunnat gå riktigt illa.
speciellt för mig, jag hade nämligen en uppochnervänd stol bredvid mig.
Hade matilda gjort ngn hastig rörelse hade den flygit på mig.
Men vi hade tur, och vi hade många skyddänglar med oss..
Bergaren sa att om matilda hade gjort minsta lilla hastiga rörelse då,
(det var blankis på vägen)  så hade vi antingen åkt in i ett träd,
och blivit väldigt allvarligt skadade eller åkt in i älgen,
och då kanske ni förstår var som hade kunnat hända..
Jag blir skakis i kroppen när jag tänker på det..
Men somsagt, vi hade änglar med oss.
Kanske en av dom var farfar? Jag tror det... :)

---

Och till mer tråkigheter.
Jag beklagar verkligen sorgen, Fredrik, Magnus, Tessan. Joakim och Frida.
Och alla andra nära och kära!
Det är inte lätt att tänka bra tankar nu skulle jag tro,
men vad jag tror är att hon är i himlen nu.
På ett väldigt bra ställe!
Hon är där uppe och skyddar er, från allt ont!
Försök att tänka på bra minnen av eran Mamma/Moster..
Hon var en väldigt god människa, och hon älskade er allihopa med hela hennes hjärta!


Vi tänder ett  ljus och skänker en tanke till Anneli!

"Om du någongång i nattens timma, ser en stjärna glimma,
så se då med kärlek upp till mig, en som alltid skyddar dig!"
Det är nog så det är, hon är en stjärna där uppe,
som lyser så starkt! Och hon är med er, vart ni än är!
och Hon kommer skydda er genom vått och torrt!

Vila i frid Anneli!